Ny avhandling från Karolinska institutet

Ny avhandling från Karolinska institutet

Nyblivna med. dr Maria Bragesjö försvarade den 4 juni 2021 med godkänt resultat sin sammanläggningsavhandling Novel intervention approaches after recent exposure to trauma vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet.

Opponent vid disputationen var professor Richard Bryant, University of New South Wales.

Handledare: docent Erik Andersson, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet.
Bihandledare: docent Filip Arnberg, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet.

SVENSK SAMMANFATTNING

Bakgrund: Risken för att någon gång i livet vara med om en psykologiskt traumatisk händelse är hög vilket kan få djupgående negativ inverkan på ens psykiska hälsa. Majoriteten av drabbade individer kommer att gå igenom en process av naturlig läkning och endast uppleva kortvariga reaktioner. De vanligaste långvariga reaktionerna som beskrivs i traumaområdet är akut stressyndrom och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Efter att ha varit med om traumatiska händelser där någon avsiktligen försökt skada en kommer en tredjedel av de drabbade utveckla PTSD under det första året. De finns därför ett stort behov av tidiga insatser för att minska och lindra initiala reaktioner och förhindra att reaktionerna blir kroniska. Eftersom utlösaren till PTSD är känd, en traumatisk händelse, möjliggör det tidig identifiering av och intervention för de drabbade. Tidiga psykologiska interventioner som baseras på traumafokuserad kognitiv beteendeterapi har visat lovande resultat, särskilt hos dem som uppfyller diagnosen akut stressyndrom.

Syfte: Det övergripande syftet med denna avhandling har varit att utveckla och utvärdera nya tidiga psykologiska interventioner efter exponering för en potentiellt traumatisk händelse (PTE) för att underlätta återhämtning och minska omedelbara reaktioner och lidande. De specifika målen för varje studie i denna avhandling var att undersöka:‡

  • Genomförbarhet, godtagbarhet och effekt av en kort intervention baserad på prolonged exposure (PE) med start inom 72 h efter en potentiellt traumatisk händelse i akutsjukhusmiljö och vid en akutavdelning för våldtäktsoffer (Studier I och II).‡
  • Genomförbarhet, godtagbarhet och effekt av en kort, digital intervention som bygger på PE (Condensed Internet-delivered Prolonged Exposure, CIPE) nära inpå en potentiellt traumatisk händelse (studier III och V).‡
  • Deltagarnas upplevevelse av att genomgå CIPE som en tidig intervention efter en potentiellt traumatisk händelse (studie IV).

Metoder: Fem studier (I-V) som utvärderade PE som tidig intervention efter trauma med olika typer av metoder i rekrytering, bedömning och sätt att ge interventionen (fysiska sessioner och digital intervention) genomfördes inom detta doktorandprojekt. Studie I och II undersökte genomförbarhet och effekt av PE med fysiska besök med start inom 72 timmar efter exponering för trauma. Studie I var en randomiserad kontrollerad studie (RCT) med det ursprungliga syftet att slumpa 352 deltagare till tre sessioner av PE eller icke-direktivt stöd. Studie II utvärderade genomförbarheten av tidig PE medsamma upplägg för våldtäktsoffer i en icke-randomiserad pilotstudie (N = 10). I studie III utvecklades en kort, digital intervention baserad på PE (CIPE) som utvärderades avseende genomförbarhet, godtagbarhet och preliminära effekter i en randomiserad pilotstudie (N = 33) när den gavs inom de första två månaderna efter exponering för trauma. Studie IV (N = 11) använde kvalitativ tematisk analys för att undersöka deltagarnas upplevelser och erfarenheter av CIPE. Studie V var en randomiserad studie (N = 102) i syfte att undersöka effekten av CIPE mot en väntelista upp till 7 veckor från förmätningen och inklusion.

Resultat: I studie I hade vi problem med en hög grad av bortfall och med att inkludera deltagare och studien avslutades i förtid på grund av oväntade organisationsförändringar på sjukhuset där studien genomfördes. I studie II var följsamheten till interventionen närdet gällde närvaro på sessioner och hemuppgifter hög. Samtidigt var det endast en liten del av patienterna som uppfyllde inklusionskriterierna för studien. Studie III visade att CIPE var en genomförbar och acceptabel intervention som preliminärt ledde till större minskning i symtom på posttraumatisk stress jämfört med väntelistgruppen. Data från studie IV visade att deltagarna tyckte att CIPE var en påfrestande och effektivt intervention. Deltagarna beskrev CIPE som en trovärdigt, acceptabel och lärorik intervention som motiverade dem att engagera sig i exponering. Imaginativ exponering upplevdes vara både den viktigaste för återhämtning efter trauma och också den mest påfrestande. Studie V visade att CIPE var mer effektiv i att minska symtom på posttraumatisk stress än väntelistegruppen upp till 7 veckor efter baslinjen. Mellangruppseffektstorleken var i det medelstora intervallet vid avslutad intervention efter 3 veckor (bootstrapped d = 0,71 [95% CI; 0,33 till 1,05]) och stor vid 1 månaders uppföljning (bootstrapped d = 0,83; [95% Cl 0,46 till 1,19]). Resultaten bibehölls efter sex månader. Inga allvarliga biverkningar i samband med interventionen rapporterades i någon av studierna.

Slutsats: Studierna i denna avhandling visar att rekrytering av deltagare från svenska akutsjukhus och att ge en intervention så tidigt som inom de första 72 timmarna efter exponering för trauma inte var så genomförbart som vi ursprungligen trodde. Det blev därför nödvändigt att göra en del metodologiska ändringar. Den möjliga tidsramen från exponering för trauma och inkludering förlängdes, vi riktade interventionen enbart till personer med ett visst mått av reaktioner och rekryterings-, bedömnings-och interventionsprocedurerna överfördes till ett digitalt format (CIPE). Resultaten indikerar att CIPE är en genomförbar, acceptabel och effektiv tidig intervention efter trauma när den gavs de första två månaderna efter exponering för PTE till symtomatiska individer. CIPE kan avsevärt öka tillgången till denna typ av tidiga insatser och kan visa sig vara en intervention som är lätt att sprida och med fördelen att den kan användas exakt när det behövs.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *